Undvik tvister med prisvärd veterinärvård

Publicerat 2023-07-13 av Terese Holmquist

På sistone har jag haft några intressanta frågeställningar rörande potentiella dolda fel. Fallen har rört köpare som har bokat veterinärvård utan att först reklamera och låta uppfödaren vara med och påverka vare sig val av veterinär eller åtgärd. Det har i sin tur lett till att man betalat alldeles för mycket för något där man hade kunnat få mer prisvärd veterinärvård på annat håll.

I några av fallen har det slutat med helt orimliga kostnader för åtgärder som enkelt hade kunnat vänta, genomföras på andra (evidensbaserade) sätt eller kunnat bli mer prisvärt på annat håll. Detta leder sedan i sin tur till tvister mellan köpare och uppfödare och/eller veterinärkliniker.

Visste ni att Allmänna reklamationsnämnden numera har ett särskilt sammanträde avsett just för tvister mellan djurägare och veterinärkliniker och/eller uppfödare?

Varför ska ens uppfödaren lägga sig i?

Problemet är att köparna kommer i efterhand och reklamerar ett fel till uppfödaren och vill ha kompensation för felet, där det i många fall inte alls räcker med det försäkringsbelopp som finns i dolda fel-försäkringen. Det är inte ens säkert att det är ett uppfödaransvar alltid, fastän försäkringsbolaget går in och reglerar skadan som ett ”dolt fel”.

Och nej, mina försäkringsbolagsläsare: det är INTE ett högre försäkringsbelopp som behövs. Det är kommunikation, kunskap och eftertanke. Ett högre försäkringsbelopp trissar bara upp priskarusellen ytterligare och det går ut över oss konsumenter i slutänden. En sådan åtgärd skulle gå stick i stäv med målmarknadens verkliga behov.

Ett mycket bättre alternativ är att försöka hjälpa kunderna till prisvärd veterinärvård. Man behöver inte gå så långt som till upphandling av veterinärvård eller vårdstyrning, även om vissa försäkringsbolag är inne på det spåret. Men man kan åtminstone uppmärksamma djurägarna att det lönar sig att sondera marknaden och att det redan finns verktyg för detta. De allra flesta åtgärder är inte dödsakuta och måste inte lösas på fem sekunder.

Varför är det viktigt?

Jag ska utveckla vad jag menar. En uppfödare kan vara ansvarig för fel som de facto har funnits vid leveransen av djuret, men inte utvecklats eller blivit känt förrän efter leveransen. En köpare har rätt att reklamera sådana fel i upp till tre år efter leveransen.

Om uppfödaren är ansvarig så finns det olika påföljder som kan bli aktuella. När det gäller djur är det vanligast med avhjälpande. Att få ersättning från en dolda fel-försäkring som uppfödaren tecknat kan, enligt domstol, ses som ett avhjälpande från uppfödaren.

Sällskapsdjur har ett så kallat skyddsvärt intresse. Det innebär att hundar och katter, till skillnad från möbler och vitvaror, inte ses som vilken vara som helst. För alla andra prylar så begränsar man varans värde. Det anses inte vara skäligt att kräva säljaren på reparationskostnader för en trasig stol för 5 000 kr om den har ett marknadsvärde på 500 kr vid tidpunkten den går sönder. För sällskapsdjur så finns inte den gränsen.

Exakt vart gränsen går vet vi inte, men i ett ärende från 1994 konstaterade hovrätten att kostnaderna för veterinärvården för den skadade hunden visserligen var fyra gånger högre än hundens marknadsvärde, men inte kan sägas ha varit så höga att de översteg vad man rimligen kunde vänta att en hundägare skulle betala för att få sin skadade hund ”reparerad”.

Detta uttalande skedde dock för länge sedan (1994) så kostnaderna för veterinärvård var på en helt annan nivå. Men med samma resonemang idag skulle en domstol kunna anse att det är rimligt att uppfödaren ska betala ett avhjälpande för 80 000 kr om man sålt en hund för 20 000 kr.

Ta reda på alternativ för prisvärd veterinärvård

Ett problem idag är att många springer till veterinär utan att först ta reda på vad det finns för alternativ, både i termer av lämpliga åtgärder och prisvärda utförare av åtgärden. Ofta får uppfödaren detta i knäet efter att åtgärden redan är utförd och räkningen ska betalas. Ibland räcker inte uppfödarens försäkringsbelopp till. Ibland gör det inte så mycket, för det kan ändå anses vara avhjälpt av uppfödaren.

Men om gapet mellan slutsumman på kvittot och uppfödarens bidrag till avhjälpande är alltför stort så finns risk för tråkiga ärenden där man måste komma överens mellan uppfödare och köpare om vad som egentligen är rimligt att uppfödaren betalar ytterligare, förutom det man eventuellt redan har kompenserat genom sin försäkring. Kan man inte komma överens så får ärendet avgöras i domstol.

Det här gör att många uppfödare idag upplever att det är så obehagligt att sälja valpar och kattungar att de hellre avstår, trots att man gör allt i sin makt för att föda upp felfria djur. Som alla vet så är det en utopi. Det kommer, förr eller senare, vara fel på djur man säljer.

Varför har detta blivit ett problem först nu?

Det finns flera skäl till att vi hamnat i en obalans mellan de som konsumerar veterinärvård, de som erbjuder veterinärvård och de som erbjuder försäkring för kostnader för veterinärvård. För inte så länge sedan fanns det en hygglig balans mellan alla dessa.

Hela djurmarknaden har haft en helt orimlig inflation, det vill säga att priserna i den här marknaden är en helt annan än vad ökningen av konsumentprisindex varit under motsvarande period. Vi kan ta några exempel på vad som förändrats:

År 1997 köpte jag en renrasig sheltie för 5 000 kr. Det skulle, med motsvarande inflation i samhället, motsvara ca 7 800 kr idag. Men vid en snabb scanning av kopahund.se så ligger priserna på en sheltie idag på mellan 18 000 till 25 000 kr. Det motsvarar då 400% i inflation, jämfört med den ”verkliga” inflationen i konsumentprisindex som varit ca 56% under samma tid.

Djuren ses alltmer som fullvärdiga familjemedlemmar och allt fler djurägare är ovana egenvård och söker veterinär allt oftare. Idag förväntar sig också många djurägare att djuren ska gå att reparera till vilket pris som helst. Samtidigt finns det ett underskott på tillgängliga veterinärer och djursjukskötare i Sverige, vilket också påverkar både tillgång och priser förstås.

Genom riskkapitalisternas konsolidering av djursjukvården i början på 2010-talet fick man in både kompetens att prissätta med högre vinstmarginal, men också förutsättningarna att utveckla mer avancerade och säkra behandlingsmöjligheter. Fristående aktörer har i många fall anpassat sin prissättning och behandlingsmöjligheter efter utvecklingen i marknaden. Idag äger koncernerna IVC Evidensia respektive Anicura drygt 70% av klinikerna i Sverige (räknat på kliniker med minst 20 mkr i årlig omsättning).

Många veterinärer känner sig också tvingade att utföra kostsamma åtgärder (som till och med ibland har en tveksam prognos) i rädsla för att bli anmälda till Ansvarsnämnden.

Försäkringsbolagen möter upp kundens behov av att kunna köpa kostsam veterinärvård med ständigt ökade försäkringsbelopp och försäkringspremier. För ca 30 år sedan var marknadens högsta försäkringsbelopp 15 000 kronor. 2007 var marknadens högsta valbara försäkringsbelopp 60 000 kronor. Idag är det hisnande 160 000 kronor. Försäkringsbolagen är, enligt lag, tvungna att ta fram försäkringslösningar som möter kundernas behov. Den allra enklaste vägen är att helt sonika öka försäkringsbeloppen och höja självriskerna. På kort sikt har man löst kundernas behov, men på lång sikt är det helt ohållbart eftersom det skapar förutsättningar att kliniker ska kunna ta ännu mer betalt för veterinärvård. Dessutom får man högre poäng i Konsumenternas Försäkringsbyrås jämförelse av djurförsäkringar, om man har ett högt försäkringsbelopp. Det är förstås inte den enda parametern som man mäts på, men det blir enkelt för försäkringsbolagen att lockas till att öka ersättningsnivåerna.

Jag vill mena att vi som är aktiva i den här marknaden tillsammans är att skylla för varför det ser ut som det gör. Alla är mer eller mindre lika goda kålsupare. Men jag tror också att vi tillsammans kan vända på utvecklingen. Vi har inte samma regler som exempelvis i Frankrike, där Högsta domstolen kommit fram till att djurkliniker måste vara ägda (till största del) av veterinärer för att vara tillåtna att bedriva verksamhet. I Sverige är det vi, marknaden, som själva måste ändra förutsättningarna.

Mina råd

Oavsett hur det fungerar i marknaden idag och hur den utvecklas framåt så har jag några råd:

Kontrollera priser, om det inte är en akut situation. På Vetpris.se finns en överskådlig bild för många olika typer av behandlingar i hela Sverige. Om inte priset finns angivet kan du enkelt kontakta olika kliniker eftersom deras kontaktuppgifter finns angivna.

Fundera också gärna redan före djuret blir sjukt på vilka typer av behandlingar du är beredd att utsätta djuret för i framtiden, innan du hamnar i situationen att du måste bestämma dig för det på några minuter. Bara för att något går att åtgärda, är det inte alltid säkert att det är det bästa för djuret. Det beror på både prognos, konvalescens och framtida livskvalitet.

Prata med uppfödaren före du bokar vård. En del sjukdomar förekommer oftare på vissa raser än andra och uppfödaren kan ha erfarenhet av att ha köpt prisvärd vård med gott resultat för just den åkomman. Ansvarsfulla uppfödare vill också veta om djuret blivit sjukt, för att kunna använda informationen i sin framtida avel. De allra flesta uppfödare är måna om sina köpare och de djur man fött upp och vill bibehålla en god relation. Ju tidigare ni har en öppen dialog, desto mindre är risken för att hamna i kostsamma tvister och ångestfyllda situationer.

Tänk dig för en och två gånger innan du anmäler djursjukvårdspersonal till Ansvarsnämnden eller drar igång drev i sociala medier. Enligt Sveriges Veterinärförbund vill mer än var fjärde veterinär lämna yrket helt, där arbetsmiljön anges som skäl.

Jag håller med SKK om att staten måste ta ett helhetsansvar i frågan, men det är ingen ursäkt till att inte vi konsumenter redan nu kan använda vår gemensamma kraft med ordspråket ”många bäckar små”. Det finns ingen motsättning mellan det och att staten tar ett helhetsansvar.

Slutligen, en uppmaning till att aktivt hjälpa till

Vi som konsumerar veterinärvård kan också vara duktiga på att dela med oss till Vetpris av de priser vi fått betala för olika åtgärder. Vi hjälper då varandra, eftersom detta läggs in som vägledande priser och ger andra ett hum om vad som är prisvärd veterinärvård. Veterinärer kan aktivt gå in i portalen och vara transparenta genom att dela med sig av sina priser.