Veterinärvårdspriser

Kan det röra sig om ett missförstånd?

Det händer mycket på temat pristransparens nu.

Upprinnelsen till fokus på pristransparens den senaste tiden var artikeln i Svenska Dagbladet, för några veckor sedan. Igår publicerades också en debattartikel skriven av några djurförsäkringsbolag, fortsatt på samma tema. Slutklämmen i artikeln är just ”Genom transparens och dialog kan vi skapa ett hållbart system, som vi alla vinner på i längden. Det är dags att vi tar det ansvar som krävs för att framtida generationer ska få möjlighet att uppleva de positiva effekter som kommer av att få leva med ett djur.”

Den 18 december intervjuades en av företrädarna för djurförsäkringsbolagen i Sveriges Radio P1. I intervjun var fokus på den ökning som Statistiska Centralbyrån publicerat, där kostnaderna för veterinärvård ökat med 25 procent bara under det senaste året. Just veterinärvård är den tjänstesektor som ökat mest i pris under det senaste året. Redan 2018 konstaterade Konkurrensverket i en utredning att branschens omsättning ökade med 38% mellan 2013 och 2016. Utredningen bedömde också att det finns behov av ökad transparens för att ge konsumenterna möjlighet att jämföra kostnader för hälso- och sjukvård för djur. I intervjun hördes också vd för Gröna Arbetsgivare, som är djursjukvårdens arbetsgivar- och branschorganisation.

Branschorganisationens vd Ifrågasätter SCB:s siffror. När intervjuaren frågar om siffrornas trovärdighet, så svarar vd att hon i och för sig har tilltro till SCB, men att kostnaderna kanske är hämtade från djurförsäkringsbolagen, eftersom de inte har hämtats från branschen.

Försäkringslösningarna har fungerat länge. Det stämmer dock inte som vd påstår i intervjun, att man inte har mer än en självrisk under året och att det driver ökade kostnader – man betalar nämligen mellan 15-25% per besök oavsett vilken självriskperiod man har. Det är bara den fasta självrisken som, ibland, betalas årligen. Det brukar röra sig om ca 1 500 – 3 000 kr per självriskperiod, i fast självrisk. Den rörliga självrisken kommer man dock inte undan. Man kan tycka att den borde ha en dämpande effekt på efterfrågan av veterinärvård, men det förekommer att folk belånar sig idag för att ha råd med den rörliga självrisken.

Vi instämmer dock i att det är problematiskt att försäkringsbolagen ökar försäkringsbeloppen. Detta drivs även av att Konsumenternas Försäkringsbyrå bygger sin poängsättning bland annat på parametern försäkringsbelopp. Det har blivit prestige i försäkringsbranschen att erbjuda så höga belopp som möjligt, för att hamna på listan över Konsumenternas mest rekommenderade försäkring (även om försäkringsbelopp bara är en del av parametrarna som leder till höga poäng). Här måste försäkringsbranschen, gemensamt, inse att det inte är högre försäkringsbelopp som är lösningen.

I intervjun lyfter journalisten på Sveriges Radio också frågan om pristransparens, och dialogen lyder som följer:

-Det saknas transparens här, varför finns det inte publika prislistor så att man vet redan innan vad det kommer att kosta?

- Ja, prislistor det tycker jag andas kartellbildning och priskartell och det är ju ingenting som vi kommer att införa.

- Men det är väl bra för konsumenterna att veta vad notan kommer att landa på?

- Ah, men det är ju inte lagligt alla gånger så det kanske faller på sin orimlighet.

Det här är rent av fel. Givetvis är överenskommelser om pris på marknaden fel. Men vad konsumenter efterfrågar är en fungerande marknadsekonomi och sund konkurrens, både vad gäller veterinärvård och djurförsäkring. En sund marknadsekonomi präglas av hälsosam konkurrens mellan olika aktörer. Inom veterinärvård och djurförsäkring innebär detta att flera tjänsteleverantörer och försäkringsbolag konkurrerar om kunderna. Detta leder till bättre service, mer innovativa lösningar och ofta lägre priser.

Priserna på marknaden bör återspegla kostnaderna för att tillhandahålla tjänster samt efterfrågan från konsumenterna. Överenskommelser om fasta priser eller priskarteller är skadliga då de hindrar den naturliga prisbildningen och kan leda till artificiellt höga priser.

Konsumenter har rätt att förstå vad de betalar för. Inom veterinärvård innebär detta att priser och tjänster bör vara tydligt utformade och lättillgängliga för konsumenterna. Transparensen hjälper konsumenter att göra informerade val och främjar konkurrens.

En sund marknad innebär också att tjänsterna håller hög kvalitet och är tillgängliga för en bred publik. Detta uppmuntrar företag att kontinuerligt förbättra sina erbjudanden och gör tjänsterna mer tillgängliga för olika konsumentgrupper.

Så vad är lösningen?

Inom veterinärvård och djurförsäkring bör en sund marknadsekonomi innebära:

Diversifierat tjänsteutbud: Ett brett utbud av tjänster från olika leverantörer, som möter olika behov och budgetar.

Tydlig prissättning: Klara och förståeliga prislistor som gör det lätt för djurägare att jämföra kostnader mellan olika kliniker och försäkringsbolag.

Kvalitetsstandarder: Kända kvalitetsstandarder för veterinärvård som förklarar nivån av effektivitet i behandling för djuren. Vissa djurägare är nöjda med basic, andra vill ha premium. Men aktörerna måste förklara skillnaden.

Justerade försäkringserbjudanden: Försäkringsbolag som erbjuder olika paket baserade på djurets behov och ägarens ekonomiska förutsättningar.

Terese Holmquist, styrelseordförande Vetpris

Olivia Schell, vd Vetpris